Möt vår förra hockeyelev Pontus Lägge

Det finns många vägar att gå i livet och alla gör vi olika val. Pontus Lägge tog ett för honom svårt beslut mitt under gymnasiet, vilket han inte ångrar idag sett till vart han nu är på väg någonstans i karriären! Möt vår förra hockeyelev Pontus Lägge.

Pontus, du tog studenten från Aspero för några år sedan. Hur har din tid efter det sett ut? 

- Tiden efter gymnasiet är för många väldigt svår och tuff, speciellt med det stora vägval inför livet det innebär. Givetvis upplevde jag situationen som stressig men någonstans handlade det för min del om att börja söka mig framåt och börja kratta fram min egen manege för att ta mig dit jag vill. Redan vid denna tiden gjorde jag upp en preliminär plan över hur jag ville att mitt liv skulle se ut inom den närmsta tiden, däribland att jag ville vara färdigutbildad som 25-åring & kunna arbeta mig framåt mot en karriär med något jag verkligen tyckte var roligt. Så med en blick tillbaka handlade tiden efter gymnasiet mestadels åt om att ta sig och etablera sig in på arbetsmarknaden inom flera olika branscher där jag inom dessa år verkligen testade mig framåt tillvida vilket yrke som passar mig väl där alltifrån journalistik i radio & tidning till lager och matbutik testades på. Samtidigt kombinerade jag dessa år med att börja studera kurser på högskola & universitet.

 

Du spelade hockey under din tid på Aspero, men som jag minns det hade du en del otur med skador? Kan du berätta hur det var och hur kommer det sig att du än idag är engagerad inom hockeyn? Du funderade aldrig på att göra något helt annat istället? 

- Hockeyn har alltid varit ett grundfundament i mitt liv, sedan jag bara var ett par år gammal sprang jag runt i Valhall (Halmstad arena) och tittade på Hammers och sedan dess har ishockeyn alltid varit en stor del av mitt liv. 

Min egen karriär startade relativt sent men jag var till en början snabb i min utveckling vilket innebar att mina utvecklingsår som ungdomsspelare var goda. När valet sedan skulle ske till gymnasium kände jag att Aspero Halmstad var det rätta valet för mig tack vare dess familjära känsla och möjligheter för mig som person. Jag valde i samband med inledningen av trean på gymnasiet & mitt andra år som J20-spelare att avsluta min karriär som aktiv ishockeyspelare i samband med en axelskada. I koppling med valet hade samtidigt min pappa insjuknat vilket tog hårt på mig och därigenom började jag värdesätta annat i livet och fann då andra intressen vid sidan av ishockeyn.

Att ta beslutet att avsluta sin karriär i den tidiga åldern upplevde jag som väldigt jobbigt eftersom ishockeyn var mitt liv där jag hade mina främsta vänner. Givetvis känner jag än idag att jag borde lagt ner något år till och se vad som hade kunnat bli av mig, samtidigt är jag tacksam för beslutet som - faktiskt- har lett mig dit jag är idag. Många gånger kände jag att jag ville byta bana helt och var väldigt nära att hamna inom fotbollen som tränare som alltid intresserat mig väldigt mycket. Men trots detta har hockeyn alltid varit nummer 1 och oavsett vad jag än tagit mig an har alltid hockeyn funnits där då jag även hjälp och coachat många av mina vänner. 

 

Flyttade du till Göteborg för hockeyn skull eller halkade du in i Frölunda av en slump? 

- Efter ett par år inom ”den vanliga arbetsmarknaden” kände jag att det var nog och jag ville utbilda mig. Sedan tidigt har idrotten alltid haft en dragningskraft och jag var inledningsvis väldigt intresserad av att kombinera detta med journalistik. Tyvärr efter flera försök räckte jag inte till i den ofantliga konkurrens dessa programmen har men när väl dagen kom då jag kom in på journalist utbildningen i Luleå 2015 kände jag att det inte var rätt trots allt och valde därmed att tacka nej. Sedan fortsatte jag mitt sökande och fann genom att ha gått igenom ALLA program på antagning.se tre utbildningar som intresserade mig otroligt mycket,Sports Coaching på Göteborgs Universitet, Idrottshögskolan på GIH samt tränarprogrammet på Örebro Universitet. 

Först och främst kom jag in på Örebro Universitet där allting stod klart, lägenhet - extrajobb och eventuellt bli fystränare för Örebro SK fotbolls U17 lag. När dagen väl kom då jag satt i min fullproppade bil med flyttlasset en fredag och endast skulle säga hejdå till min familj och bege mig plingade det till i telefonen och jag kommit in på Sports Coaching-programmet i Göteborg. Huxflux var det bara att vända, packa ur allt och rikta kosan mot Göteborg där jag skulle börja studera tre dagar efteråt. 

Efter en ganska kort stund in på programmet Sports Coaching kände jag att jag hittat rätt men behövde komplettera upp min tid med något jag verkligen gillade. Jag hörde mig till Frölunda och Björn Liljander (ass. sportchef) som jag kände sedan tidigare och bokade ett möte. Jag berättade om mina studier, mina planer om att bli tränare och att jag ville få möjligheten att formas som tränare i en fantastisk organisation och växa därifrån. Sagt och gjort, efter ett bra möte fick jag direkt träffa Daniel Eriksson (ungdomsansvarig) & Mikael Ström (Akademiansvarig) och veckan efteråt började jag mitt jobb som assisterande tränare för Frölundas U15-lag. 

 

Du är tränare för Frölunda Indians J18 lag, vad har du för roll där och vad gör du utöver ditt tränarjobb? 

Under säsongen som varit har jag varit assisterande tränare för Frölundas J18 lag där jag ansvarat för backarna. Jag är även instruktör på Frölundas Ishockeygymnasium samt ansvarig för gruppen av 7:e klassare på hockeyhögstadiet Prolympia. 

Dessa arbetsuppgifter har jag kombinerat med mina heltidsstudier vid Göteborgs Universitet samtidigt som jag arbetat extra som resurspedagog under hösten på Prolympia-skolan. 

 

Vad har du för mål med din tränarkarriär? 

- Målet för min tränarkarriär har alltid varit att kunna livnära mig på ishockeyn och arbeta med utbildning av spelare på heltid vilket jag från och med nästa säsong kan göra. Samtidigt har jag sedan starten arbetat med en 10-säsongs plan som revideras kontinuerligt där jag som långsiktiga mål har att bli den yngsta tränaren i SHL & även coacha juniorlandslaget. Sedan lever jag som alla andra efter drömmen att en dag få arbeta i NHL och på med Tre Kronor. 

 

Hur har du prioriterat dina studier utöver din hockeysatsning? Har du någon utbildning att falla tillbaka på eller att satsa på om du inte försörjer dig på hockeyn? 

- Tre-årig kandidatexamen inom idrottsvetenskap på Sports Coaching programmet samt bistående kurser inom talangutveckling samt specialidrott. 

 

Skulle du rekommendera andra som av någon anledning inte vill/kan fortsätta aktivt med sin idrott att bli tränare istället? 

- Jag vill absolut rekommendera andra att testa på att vara tränare. Dock är min allra främsta rekommendation att testa sig fram och leta efter det man tycker är roligt oavsett vad det handlar om i livet. Så länge det man sysslar med är roligt kan man lägga hur mycket tid och energi som helst på det - och när man väl gör det brukar det innebära ett positivt resultat i slutändan. Samtidigt finns det så otroligt många delar med idrotten man kan arbeta med förutom tränare, men tränarspåret - absolut. Det är det roligaste jag gjort och tagit mig an! Ett bra steg in i tränarvärlden är att ta sig an en akademisk utbildning, dit nu idrotten börjar ta sig, som ger dig en särprägel i slutändan. 

 

Vad har du haft för nytta av din egen spelarkarriär i ditt ledarskap? 

- En hel del. Trots att jag slutade tidigt har jag många delar från mitt egna synsätt som spelare kvar även som tränare och tack vare min ringa ålder kan jag förstå och samtala med mina adepter på ett annat sätt gentemot mina äldre kollegor då vi på ett plan rör oss i samma tidsålder kring sociala och mediala rum. Samtidigt upplever jag att jag fått en fantastisk bredd i mitt ledarskap genom att ha vuxit upp i en breddförening för att sedan vara tränare i en elitförening med dignitet av en utav Europas mest framgångsrika klubbar. 

 

Följer du hur det går för ditt gamla Hammers eller det är endast fokus på Frölunda? 

- Som hockeynörd och Halmstadpatriot släpper man aldrig staden och laget i sitt hjärta. Givetvis följer jag Hammers slaviskt och finns med på resan på håll samtidigt som jag känner en drös av spelarna i lagen. Dock läggs det allra främsta fokuset på den dagliga verksamheten i Frölunda.

 

Tack för din tid Pontus, och lycka till med framförallt tränarkarriären. Det ska bli mycket intressant vart den bär dig!

Halmstad